Under allhelgonahelgen tänker vi på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret. Tankar kommer om livets korthet, att döden finns och drabbar oss alla. Men vi påminns också om hoppet av en underbar himmel där det finns möjlighet att mötas igen.
För min del så tänker jag förstås lite särkilt på mina föräldrar, Ulla och Laile, som sorgligt nog dog alldeles för tidigt och med bara två års mellanrum. Pappa var 56 år och mamma 58 år. I kväll besökte vi Hjälmseryds kyrkogård och läste "Minnet vår glädje återseendet vårt hopp" som står som text på mina föräldrars gravsten. Trots att mamma och pappa dog så unga har vi många fina minnen från vår uppväxt, i Hjälmseryd och Rörvik, som är behagliga att minnas. När jag ser den fina smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården inser jag att det aldrig är riktigt mörkt. Det finns alltid ett framtidshopp och det finns nu. Det finns också ett skönt hopp om återseende av Laile och Ulla så väl som andra nära och kära!Länk om uppväxten i Hjälmseryd: www.savsjo.blogspot.se/om Hjalmseryd.se
