DET VAR MED NÖD OCH NÄPPE, men som väl var lyckades KD, C och SD för några veckor sedan enas i socialnämnden om att lunchserveringen vid Södergårdens matsal ska få vara kvar som den är idag! Knappt hann det beslutet landa innan ett nytt hot dök upp mot den populära mötesplatsen och lunchserveringen.
JUST NU PÅGÅR en utredning om konsekvenserna och om hur mycket pengar som går att spara genom att sluta distribuera varm mat till personer som inte själva kan laga sin mat. Tanken är i stället att skicka ut kyld mat ett par gånger i veckan, som sedan ska värmas i hemmet. Vad skulle det innebära i praktiken? Jo, omställningen skulle kräva att det nyrenoverade köket på Södergården byggs om igen. Den här gången för en helt annan typ av matlagning, med bland annat snabbkylning och utrustning för förpackning. Och prislappen? Enligt bedömningen handlar det om 11–16 miljoner kronor.
SAMTIDIGT SOM DEN dagliga tillagningen av varm mat försvinner riskerar Södergårdens matsal och lunchservering att försvinna som just det, en matsal, en matservering och en viktig mötesplats för äldre. Det är svårt att få ihop.
HADE JAG FÅTT BESTÄMMA hade den här utredningen avslutats omgående. För vad är det egentligen vi håller på med? Vi har precis renoverat ett kök och nu övervägs att bygga om det igen för många miljoner för att kunna göra något helt annat. Ironiskt nog finns risken att besparingen blir betydligt mindre än man tänkt sig. Om Södergårdens matsal stängs försvinner också en viktig matservering och mötesplats för äldre. De som behöver den dyrare matdistributionen kan då i stället bli fler.
DET HÄR HANDLAR OM MER än kronor och ören. För den som bor ensam och inte längre klarar att laga sin egen mat är den varma matleveransen inte bara en matlåda. Det är också en mänsklig kontakt. Någon som kommer till dörren. Någon att prata med. En liten stund av gemenskap kanske en av dagens viktigaste stunder. Det är lätt att räkna på kostnaden för en portion mat. Det är betydligt svårare att räkna på värdet av att någon får besök varje dag. Visst, varm mat varje dag kanske kostar några kronor mer. Men jag tycker att vi måste våga ställa frågan: Vad är det egentligen vi vill spara pengar på? För mig är det enkelt. Att ge ensamma äldre möjligheten till daglig varm mat och en mänsklig kontakt varje dag måste få vara värt några kronor extra. Allt behöver inte vara billigast möjligt. Ibland måste det också få vara mänskligt möjligt.
JAG TYCKER DET ÄR HELT SJÄLVKLART att både Södergårdens matsal och möjligheten att dagligen köra hem varm mat till våra ensamma äldre ska vara kvar. Nästa gång jag sitter vid ett lunchbord på Södergården hoppas jag att jag kan säga till den 88-åriga damen att hennes oro var obefogad, både matsalen och den varma maten kommer finns kvar!


















