Bromsa Forssmeds iver att minska självstyre

Jakob Forssmed Kristdemokraternas
ekonomiskpolitiske talesman.

Jakob Forssmed är Kristdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman och tillika partiets förste vice partiordförande. Jag uppfattar honom som en vanligtvis klok person. Men dagens utspel på debattsidan i Dagens Nyheter, om en ”kommunalskattebroms”, är ett undantag och feltänkt.
    Forssmed menar att staten ska lägga in en skattebroms för kommunerna för att motverka skattehöjningar som annars kan slå mot arbetsmarknaden. Här nedan ger jag mina argument för att Forssmed har fel.

1 SUBSIDIARITETSPRINCIPEN är en av våra viktigaste grundprinciper i Kristdemokraterna. Enkelt uttryckt innebär denna princip att man bygger samhället underifrån och uppåt. Den lägsta, mest ändamålsenliga nivån ska ta beslut. Att kommunalskatten i landets kommuner ska styras av staten kan ingalunda vara förenligt med en sådan princip. Dessutom är förslaget ett gravt inskränkande av det kommunala självstyret.
    Vi som kristdemokrater talar oss ofta varma för att beslut ska fattas vid köksbordet. Mest ändamålsenliga nivån att bedöma om det behövs mer resurser till skola, vård och omsorg är kommunen. Att antyda att kommunpolitiker är ansvarslösa och hellre höjer skatten än effektivisera är inget annat än ett påhopp på alla seriöst arbetande kommunpolitiker. Den som ska avgöra om kommunpolitiker sköter jobbet ska inte vara staten. Det ska medborgarna göra genom att i demokratiska kommunval, ge förtroende eller utkräva ansvar.
    Forssmeds förslag är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen utan mer åt det planekonomiska, socialistiska hållet eftersom politiker på central nivå ska bestämma över oss i kommunerna. Alltså är förslaget fel.

2 VI BEHÖVER VISA ATT KRISTDEMOKRATERNA STÅR FÖR GOD OMSORG och att vi alltid är de som står på de svagas sida. Att som Forssmed istället gå ut och hänga på vissa andra partiers iver att jaga låga skatter är inte rätt prioritering. Jakob har rätt i att höjda kommunalskatter inte är bra och det slår mot alla. Men det måste vara kommunpolitiker som själva får avgöra när skattejustering är nödvändig och behövs. Jag menar att det är fel att profilera sig som skattejagare och att Forssmeds förslag, i en del kommuner, kommer drabba kvalitén i vård och omsorg, våra viktiga hjärtefrågor! Alltså är förslaget fel, fel.

3 FOKUS BORDE ISTÄLLET RIKTAS MOT DÅLIG STATLIG STYRNING och egen verksamhet. Under de år jag varit aktiv kommunpolitiker har statens styrning ökat i både omfattning och detaljeringsgrad. Istället för att ge förtroende till de som är närmast medborgarna och de som vet exakt vilka behov som medborgarna har styrs kommunal kärnverksamheten allt hårdare från nationell nivå, via öronmärkta bidrag och detaljerade lagar.
    Min uppfattning är att denna statliga styrning fungerar dåligt. Statskontoret själva beskriver hur illa det sköts i en utredning med  formuleringar som "kortsiktig, ryckig och lokalt okunnigt"* Fokus borde istället riktas mot dålig statlig styrning. Alltså är förslaget fel, fel, fel.
* http://www.statskontoret.se/daligstyrning.se

4 STATENS ÖVERVÄLTRING AV KOSTNADER PÅ KOMMUNERNA och dåligt organiserad egen verksamhet är något som Jakob Forssmed istället borde engagera sig mer åt. Att en del kommuner tvingas överväga skattehöjningar beror till mycket stor del på att statligt ansvar övervältras på kommunpolitikerna.
    Etableringsreformen är ett sådant exempel där staten i två år, via arbetsförmedlingen, missköter sitt uppdrag för att därefter lägga ansvaret fullt ut i knäet på kommunpolitikerna. I detta fall vore det långt bättre att kommunen får hela ansvaret och hela finansieringen från början.  Ett annat exempel är att det just nu pågår en stor övervältring av kostnader från försäkringskassan till kommunerna inom LSS-området.
    Av och till kommer dessutom förslag om förstatligande. Sjukvården är ett sådant område som Kristdemokraterna centralt lyft förlag om ökat förstatligande. När jag ser hur staten sköter sin egen verksamhet typ, Polisen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen så tycker i alla fall jag att det förskräcker. Min bild är att det fungerar oflexibelt, byråkratiskt, dyrt och ineffektivt. Jakob Forssmed borde ägna sig åt hur staten själv ska reda ut sitt ansvar och sin verksamhet utan att övervältra denna på kommunerna. Alltså är förslaget felriktat, fel fel,fel, fel.

5 JAKOB BORDE LYSSNA PÅ OSS KOMMUNFÖRETRÄDARE innan denna typ av ogenomtänkta förslag lanseras. Jag vet inte hur mycket kommunpolitisk erfarenhet Jakob Forssmed har. När jag Googlar hittar jag i vilket fall inte något alls. Jag anar att en av orsakerna bakom ett sådant här dåligt förslag är en begränsad kommunalpolitisk erfarenhet och att Jakob förlorat kontakten med fotfolket.
     Precis som så många andra före honom så får frågorna ett 08-perspektiv efter ett tag i Stockholm och i riksdagen. (Min tidigare kollega Magnus Oscarsson är dock ett lysande undantag!) Som kristdemokrat och kommunstyrelsens ordförande hade jag uppskattat en kontakt innan det lanseras frågor som är grava begränsningar av kommunpolitiken och det kommunala självstyret. Alltså blev det denna gång  fel fel,fel, fel, fel

GÖR OM OCH GÖR RÄTT och se till att lyssna in oss kommunpolitiker nästa gång. Då blir möjligheten större att det kommer fram bra förslag och då minskar ivern att begränsa det viktiga kommunala självstyret. Alltså blir det då helrätt!

-------------------------------------

Jakob Forssmeds debattartikeln som publicerats i dagens DN kan du läsa här nedan:

Bromsa kommunernas iver att höja skatten

Sverige står inför flera utmaningar – en åldrande befolkning, höga trösklar för vissa grupper att komma in på arbetsmarknaden och högbeskattade jobb som utmanas av automatisering. För att klara att möta behov inom vård, äldreomsorg och skola måste vi dels fokusera resurser och dels se till att fler kan komma i arbete och öka antalet arbetade timmar i ekonomin. Alla ska kunna bidra till det gemensamma efter förmåga. En sådan utveckling hotas nu av höjda kommunalskatter som slår mot arbete. Därför behöver vi införa en kommunalskattebroms.

Kommunalskatten slår rakt mot all inkomst av tjänst, oavsett hur stor eller liten. Höjd kommunalskatt ger direkt alla som har lön, lever på pension eller på ersättningar och vissa bidrag mindre att leva på. Kommunalskattehöjningar slår därmed hårt mot låginkomsttagare.

En kommunalskattehöjning gör det mindre lönsamt att arbeta och har betydande effekter på arbetsutbud och sysselsättning - och därmed på skattekraft och välfärdens långsiktiga finansiering. Trots det har kommunalskattens utveckling i relativt liten utsträckning blivit satt under lupp i den nationella samhällsekonomiska debatten.

1990-talets skattereform hade som mål att kommunalskatten inte skulle överstiga 30 %. Men utvecklingen därefter talar sitt tydliga språk: Kommunalskattesatsen har stigit från i snitt 30,56 % 1988 till nuvarande 32,12 %. Variationen är dessutom stor. I Dorotea, Orust och Munkedal är kommunalskatten över 35 procent. Fler kommuner kommer sannolikt att vara där 2018. Det är en hög skatt för låginkomsttagaren att betala och det skapar negativa effekter på arbetsmarknaden. Stora löntagargrupper betalar helt enkelt alldeles för hög skatt på sina låga inkomster. Samtidigt blir kommunen mindre attraktiv som bostadsort.

Utan jobbskatteavdraget hade utvecklingen av kommunalskattesatsen slagit väsentligt hårdare mot jobben. Men det grundläggande strukturella problemet kvarstår: för varje kommunalskattehöjning blir det mindre lönsamt att arbeta. Förändringen sker delvis ”under radarn” eftersom den sker gradvis, lokalt och ofta beskrivs i termer av ”25 öre” eller ”50 öre” – trots att det senare innebär en inkomstskattehöjning på 3600 kronor per år för ett normalt svenskt hushåll.

Gradvis försämras drivkrafterna till arbete och möjligheten för fler typer av arbeten att kunna växa fram. Det senare inte minst angeläget just nu när allt fler står allt längre från arbetsmarknaden.

Skattehöjningen ger förstås kommunbudgeten ett välkommet tillskott. Men de långsiktiga konsekvenserna för jobb och för enskildas och familjers frihet bär vi också gemensamt och nationellt. Dilemmat här är att varje inkomstbringande skattehöjning också innebär ett litet tag med sågen på den gren vi sitter på: hur jobben utvecklas avgör i grunden kommunernas ekonomi på sikt.

Den historiska utvecklingen talar för att skatten kommer att fortsätta stiga, om inget görs. Också demografi och ökade krav pekar i samma riktning. Därför behövs strukturella förändringar.

Sedan 1950-talet har kommunalskattesatsen bara sjunkit en gång, vilket var i slutet av 1990-talet. Då fanns en broms för kommunalskatten.

Jag menar att det är tid att överväga en liknande broms igen. Tillsammans med en rad andra åtgärder kan det ge en bättre utveckling för sysselsättning, kommunsektorns skatteintäkter över tid och ett ökat fokus på kärnverksamheterna.

Jag har fått i uppdrag av partistyrelsen att utveckla Kristdemokraternas ekonomiska politik. Jag kommer nu lägga fram följande förslag:

1. En broms för kommunala skattehöjningar bör införas. Bromsen består i att de kommuner eller landsting som höjer skatten får reducerade generella statsbidrag, motsvarande en viss andel av de intäkter som skattehöjningen förväntas ge. Principen ska vara att kommuner respektive landsting/regioner som har en lägre skattesats än förra årets nationella genomsnitt får behålla 75 procent av en skattehöjning. Kommuner respektive landsting/regioner som har en högre skattesats än genomsnittet får endast behålla 60 procent. Statsbidrag motsvarande 25 respektive 40 procent av den förväntade ökade skatteintäkten hålls alltså inne. Reduktionen fasas ut under en femårsperiod. Bromsen införs under en period om fem år för att sedan utvärderas.

En kommunalskattebroms innebär att värdet av en kommunal effektivisering för att få mer resurser till kärnverksamheten blir relativt sett mer värt. Samtidigt blir det mindre attraktivt att ta till en skattehöjning. En kommunalskattebroms blir därmed ett starkt argument till stöd för de kommunpolitiker som drivs av idén att gneta och prioritera för att få ihop en bra helhet utan att, så långt det är möjligt, ta till skattehöjningar. Bromsen kommer också kunna medverka till ökat fokus på kommunsamarbeten för att sänka kostnader och klara verksamhet.

Då bromsen berör statens utbetalning av statsbidrag kan den genomföras utan att inkräkta på det kommunala självstyret. Samtidigt blir det särskilt viktigt att staten sköter sina åtaganden gentemot kommunsektorn i enlighet med finansieringsprincipen.

2. Statens stöd till den kommunala kärnverksamheten i form av omsorg, skola och vård bör samtidigt ökakommande år. En del av statsbidragen bör kanaliseras via strukturbidraget i utjämningssystemet för göra stödet mer träffsäkert.

3. En del av det generella stödet till kommunsektorn bör läggas i en pott tillsammans med statens eventuella uteblivna utbetalningar när bromsen slår till. Dessa pengar fördelas sedan bland de kommuner som sänker skatten. På så vis mildras effekten av att kommunerna sänker skatten, samtidigt som trösklarna på arbetsmarknaden sänks och hushållens ekonomi förstärks. Kommuner som har högre skatt än genomsnittet erhåller vid en skattesänkning en dubbelt så hög premie som kommuner som ligger under genomsnittet. Ingen premie utgår till de primärkommuner som har lägre än 19 % skatt.

4. Ekonomistyrningsverket (ESV) bör få i uppdrag att skapa en särskild stödfunktion och erbjuda rådgivning med fokus på kommuner med svag ekonomi och hög skattesats. 

5. Det bör bli möjligt för kommuner att köpa tjänster för att sköta sin ekonomiadministration av Statens servicecenter. Statens servicecenter hanterar idag löneadministration och ekonomiadministration på ett kostnadseffektivt sätt åt ungefär 150 myndigheter.

För att klara utmaningar kring demografi och välfärdens finansiering måste vi göra en rad åtgärder som tidigarelägger arbetsmarknadsinträdet för unga och studenter, senarelägger utträdet för seniorer och sänker trösklarna in för grupper som idag står långt från arbetsmarknaden. Att sänka skatten på arbete, inte minst på lägre inkomster, är en nyckel. Här spelar kommunalskatten en viktig, och i debatten underskattad, roll. Att införa en kommunalskattebroms skulle bidra till fler jobb, en långsiktigt bättre ekonomi och bättre möjligheter att över tid trygga en bra utbildning, en god vård och en värdig omsorg.

Jakob Forssmed, ekonomisk-politisk talesperson för Kristdemokraterna

Texten uppdaterad 20170531 10.30