torsdag 26 augusti 2021

Jag uppskattar Adaktussons tydlighet om värdegrund

Möte med Lars Adaktusson vid ett av
hans uppskattade besök i vår kommun
 I EN DEBATTARTIKEL i Svenska Dagbladet skriver Lars Adaktusson om att Kristdemokratins idémässiga grund inte är kompatibel med snäv nationalism och ett politiskt tänkande där egenintresse är överordnat solidaritet med de mest utsatta.

JAG ÄR EN AV DE som varit engagerad länge för Kristdemokraterna. För mig är det angeläget att vårt parti är noga med att värna det som är vår värdegrund. En värdegrund och som för mig var avgörande för mitt politiska engagemang. 

JAG ÄR TACKSAM för att personer med högt förtroende, som Lars Adaktusson,  kliver fram och tydliggör det som är grundläggande värderingar för oss kristdemokrater och visar på skillnaden mot andra partier. Läs debattartikeln i Svenska Dagbladet på följande länk:
https://savsjo.blogspot.com/2021/08/jag-uppskattar-adaktussons-tydlighet-om.html


”Därför kan KD inte bilda block med SD”

På en av Moderaternas affischer i valrörelsen 2006 meddelades att ”Sverige har fått ett nytt parti”. Visserligen var själva partiet det samma som tidigare, men med en ny partiledning hade forna uppfattningar och positioner reviderats. Anpassning till väljarna och breddning av partiet var bärande idéer i den strategi som lade grunden för Nya Moderaterna.

Självklart måste det vara en ambition för varje parti att få så brett stöd som möjligt, så stort inflytande som möjligt. Men om makt och goda opinionstal blir det allt överskuggande målet går en värdefull dimension förlorad. Liksom i den moderata omdaningen hamnar ideologi och värderingar på undantag.

När kristdemokratiska partimedlemmar vittnar om att de inte längre känner igen sitt parti ska det ses mot den bakgrunden. Kring flykting­politiken saknas inte insikten om att Sverige tagit emot en miljon människor med utländsk bakgrund enbart under 2000-talet, eller att en förfelad integration orsakat allvarliga samhällsproblem. Utifrån detta måste slutsatser dras och svåra beslut fattas, men frikopplat från ideologisk förankring leder beslutsfattande till oönskade politiska realiteter. Som att en ”stram migrations­politik” och stängda gränser kolliderar med mänsklig utsatthet och asylrätt. Eller att ledande kristdemokrater nickar instämmande när Jimmie Åkesson beskriver medmänniskor som en ”belastning”.

Om ideologisk inkonsekvens och en hårdnande retorik får inte diskussionen tystna. Även i svåra ställningstaganden måste idéer hänga samman och utrymme skapas för medmänsklighet och humanitet. Behovet av en kristdemokrati som sätter människo­värde framför maktinnehav blir inte tydligare än i ett debattklimat där begreppet flykting kommit att bli synonymt med brottslighet och terrorism.

Även på området lag och ordning är behovet av idépolitik ett axiom. Partier från höger till vänster har länge övertrumfat varandra i en ständigt pågående budgivning om fler poliser och hårdare straff. Båda dessa åtgärder, liksom andra förstärkningar av rättskedjan, är efter år av politisk underlåtenhet nödvändiga. Men för att komma till rätta med gängbrottslighet och skottlossningar räcker det inte med repression. Då måste meningslöshet brytas och nyrekrytering av unga pojkar till de kriminella gängen stoppas. Då måste sociala myndigheter utrustas och mobiliseras, liksom civilsamhället och kyrkorna. Då måste beslutsfattandet fyllas av insikten om familjens fundamentala betydelse.

Att KD i riksdagen kan samtala och förhandla med alla partier är väsentligt och rätt i sak. Försöken att isolera SD har förlamat svensk politik och blockerat möjliga regeringsbildningar. Samtidigt är fördjupat och förtroligt samarbete långt ifrån självklart med ett parti i behov av att göra upp med sitt förflutna och en ”svans” som i sociala medier förgiftar varje försök till respektfull dialog. Visst finns en samsyn mellan KD och SD i vissa sakpolitiska frågor, liksom i uppfattningen att Sverige behöver en ny regering. Men det är också ett faktum att partierna är sprungna ur sammanhang som värderingsmässigt är väsensskilda.

Även om både KD och SD över tid har förändrats och idag kan träffa gemensamma uppgörelser måste idén om ett nytt ”högerblock” avvisas. Dels därför att bilden av KD som högerparti är en illusion, formad av den som väljer att bortse från centrala delar av partiets ideologi. Dels därför att kristdemokratins idémässiga grund i människovärde och humanitet inte är kompatibel med snäv nationalism och ett politiskt tänkande där egenintresse är överordnat solidaritet med de mest utsatta.

I praktisk politik går det inte att bortse från SD:s krav på kraftigt minskat bistånd till den fattiga delen av världen och stopp för all asylinvandring. Inte heller går att bortse från att SD ända sedan tillblivelsen verkat för att undergräva och försvaga Europeiska unionen. Det oöverträffade samarbete för vilket kristdemokratin historiskt ställt sig i bräschen.

Ideologi och värderingar kan inte mätas eller kvantifieras, ändå är ideologi och värderingar politikens fundament. Det som bortom sakfrågorna formar visionerna och visar vad som ska följa efter nästa budget och nödvändiga reformer. Dagspolitiken kräver handfasta lösningar, men politiken måste också kunna ge svar på andra och mer djupgående frågeställningar. Vad är det i grunden för samhälle som ska byggas? Vad är det för etik som ska vara vägledande i detta samhälle?

Kristdemokraternas svar finns i ”de värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen”, som det heter i partiets principprogram. Tillfrågad för ett antal år sedan om vad som är kristdemokratins unika bidrag till politiken svarade Tysklands förbundskansler, Angela Merkel: ”Det unika bidraget finns i partinamnets första stavelse”.

Att en av efterkrigstidens främsta politiska ledare klart urskiljer och lyfter fram de kristna värderingarnas betydelse ger perspektiv och sammanhang. Ytterst om den politiska berättelse och ideologiska grund på vilken svensk kristdemokrati alltid måste bygga.

Lars Adaktusson (KD)
riksdagsledamot

Publicerad i Svenska Dagbladet 20210826