Allra mest fascinerande var ett samtal med en bordsgranne vid ett besök på Raggmunken, en av mina favoritrestauranger i Jönköping. Som så ofta var det nästan fullt runt borden men just vid mig fanns en ledig plats, men också den fick ganska snart en för mig okänd lunchgäst.
Vi hejade lite på varandra och utbytte några artighetsfraser. Mannens dialekt röjde att han kom från Värnamotrakten. Efter en liten stund av tystnad började han lågmält att berätta om sitt hårda arbete på ett udda företag i Gnosjöbygden. Han berättade om sina intressen, resor och sitt liv. Han frågade inget om mig och hade förstås ingen aning om vem han pratade med, men han verkade bara känna sig trygg att just i det här lilla tillfälliga mötet dela en bit av sitt liv.
Under sin berättelse så käkade han upp lite drygt hälften av sin portion, resten virade han omsorgsfullt in i sin servett och berättade att han också skulle ta med sig av den goda maten ut till sin älskade hund som väntade i bilen på parkeringen utanför. När han lämnade bordet tackade han riktigt hjärtligt för ett trevligt samtal!
Efter att han lämnat bordet satt jag kvar en stund, lite tagen av den utlämnande berättelsen och förtroendet att han delade den med just mig. En god lunch men också ett berikande samtal som jag kommer minnas länge, länge.
