Budapestbakelse och stort steg framåt

Budapestbakelse från Melins konditori

NÄR ANNETTE kom hem från jobbet idag stod hon i dörren med ett varmt leende och en Budapestbakelse från vårt fina konditori Melins i Sävsjö. En sån där gest som på ytan kan verka liten, men som i rätt stund känns så kärleksfull och omtänksam. Vi tycker om att fira saker, stora som små, och ge oss själva tillfällen att njuta av något gott. Just idag fanns det verkligen en anledning att fira att den första tredjedelen av min cellgiftsbehandling är avklarad.

I MORSE TOG JAG den sista dosen av fem tabletter för den här omgången. Nu väntar en veckas paus och återhämtning för kroppen innan nästa omgång börjar med dropp på torsdag i Jönköping. 

Nu har jag tagit alla cellgifter för denna omgången

DROPPBEHANDLINGEN har tidigare varit tuff. Biverkningarna har slagit hårt och det har känts att det tog hårt på kroppen. Men efter några dagar lättade trycket, och sedan dess har jag bara tagit tabletter och det har fungerat ganska bra. Visst, illamåendet är där och knackar på rätt ofta, men jag har sluppit det värsta. Magen har hållit sig i balans, även om smaken förändrats så mycket att ordet matleda plötsligt blivit en högst konkret del av vardagen.

DEN HÄR VECKAN HAR haft flera ljuspunkter. Jag har kunnat genomföra några av mina förtroendeuppdrag, i måndags som ordförande i fullmäktige och i onsdags som ordförande i Stockarydsterminalen. Med noggrann handhygien och försök att hålla extra avstånd till andra har det gått över förväntan. Det har betytt mer än jag trodde att kunna fortsätta vara en del av det jag brinner för, även mitt i allt detta.

DET ÄR FORTFARANDE en lång väg kvar, men det känns möjligt och hoppfullt att klara detta. Den där Budapestbakelsen blev inte bara en fika, den blev också för mig ett gott bevis på jag närmar mig målet att bli helt fri från denna sjukdom steg för steg.