MITT STARKASTE MINNE är den resa jag då gjorde tillsammans med min vän Vicky. Vi körde en lastbil som jag hade lånat från pappas firma, Stilmöbler. Bilradion stod på hela tiden. Nyhetssändningarna avlöste varandra, uppdatering efter uppdatering. Rösterna i radion var allvarliga och dämpade. Det kändes overkligt. Vi försökte förstå vad som hade hänt och vad det skulle betyda för Sverige, för demokratin och för oss själva.
OLOF PALME var en person som väckte starka känslor. Han var sannolikt en av de mest omstridda politikerna i vårt lands historia. Han var kritiserad, ifrågasatt och av vissa djupt ogillad. Samtidigt var han beundrad av många för sitt mod, sin tydlighet och sin övertygelse. Han var en ledare som vågade ta ställning. En politiker med en stark ideologisk kompass, som utifrån sin värdegrund talade om solidaritet, rättvisa och framtidstro. Oavsett var man stod politiskt gick det inte att ta miste på hans engagemang. Han klev fram när det krävdes och sa det som andra kanske tvekade inför att uttrycka och för det känner jag stor respekt.
OM VI MENAR ALLVAR med att vi behöver stärka förtroendet för politiker måste vi också våga kräva mer av våra företrädare. Mer mod. Mer ryggrad. Mer ideologi och värdegrund men också mindre anpasslighet. Det är kanske den viktigaste lärdomen att bära med sig, 40 år efter den där februarikvällen i Stockholm.
