fredag 30 oktober 2020

Det känns fint att få smycka älskade föräldrars grav

Pappa och mammas grav i Nya Hjälmseryd
ALLHELGONAHELGEN tänker vi på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret. Tankar kommer om livets korthet, om att döden finns och drabbar oss alla. Men vi påminns också om hoppet av en underbar himmel där vi kan ses igen.

FÖR MIN DEL TÄNKER jag förstås lite särkilt på mina föräldrar, Ulla och Laile, som sorgligt nog dog alldeles för tidigt och med bara två års mellanrum. Pappa var 56 år och mamma 58 år.
Min älskade mamma och pappa

FREDAGSKVÄLLEN besökte Annette och jag Hjälmseryds kyrkogård och gjorde i ordning graven inför helgen. Jag läste än en gång "Minnet vår glädje återseendet vårt hopp" som står som text på mina föräldrars gravsten. Trots att mamma och pappa dog så unga har jag många fina minnen från mitt hem och min uppväxt, i Hjälmseryd och Rörvik. När jag ser den fina, smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården inser jag att det aldrig är riktigt mörkt, det finns hopp. 
Upplagd av