Mossiga reflexioner

Trailers som ska hämta torv i Stockaryd

SÖNDAGSPROMENADEN BLEV idag "Mösarundan". En promenadväg som nog de flesta Stockarydsbor känner till och har promenerat eller joggat någon gång. Vägen går utmed en av våra mossar och idag var det vid företaget som utvinner denna torv ett tiotal holländska trailers på plats. De väntade på att få lasta torv för transport till odlingar i hemlandet.

TORVBRYTNING har funnits i våra bygder under mycket lång tid. Många är det som här fått sitt arbete och för en hel del ungdomar har arbetet på mossen blivit ett slitsamt men viktigt första arbete. Till och med artisten Lena Philipsson berättade en gång att hennes första sommarjobb var på en torvmosse i Stockaryd. Torven är av god kvalitet och har varit eftertraktad till odling. Nu finns en förfrågan om att också få bryta torv på, Röde mosse, en av de sista kvarvarande mossarna i Stockaryd.

DENNA FÖRFRÅGAN har fått mig att fundera över hur vi förvaltar våra naturtillgångar och i vårt fall torvmossar på bästa sätt. Jag har så många gånger fått uppleva det fantastiska djur- och växtlivet på mossar och våtmarker. Också fått exempel på den viktiga funktionen en mosse har för att vara en vattenreservoar som bromsar vattenflöden och minskar risken för översvämningar. Idag är de områden där torvbrytning skett mer eller mindre helt utan liv. Tittar man på flygbilder över samhället så ser man dessa mycket stora bruna fläckar där det har varit torvbrytning. Tänk vilket fantastiskt myllrande liv det kunde varit på dessa mossar om politiker på femtio- sextiotalet hade funderat över förvaltarskap och över konsekvenserna för kommande generationer. Å andra sidan hade vi under de här åren då förlorat en viktig arbetsplats för många. Vilket är viktigast? Med dagens insikt kommer jag för min del i alla fall säga nej till torvbrytning på Röde mosse!