Trevligt altanhäng och saknad mor

DENNA SOLIGA PINGSTDAG har vi firat morsdag tillsammans som familj med "altanhäng". Vi har lunchat ihop med grillspett och klyftpotatis. Till efterrätt blev det rabarberpaj. Trevligt och gott!

UNDER EFTERMIDDAGEN blev det en motorcykelutflykt till Hjälmseryds kyrkogård. I år är det 30 år sedan pappa dog och just på morsdag för 28 år sedan dog mamma, endast 58 år gammal. Saknaden efter mor och far blir lite särskilt stark en sådan här dag.

Tacksam för välsignande bromöten med Harald

Harald Andersson i sin
krafts dagar

DET VAR MÅNGA som samlats när vi i Allianskyrkan Sävsjö tog ett sista avsked av Harald Andersson. En fin begravningsgudstjänst med Mats Sturesson som officiant och inramning av flera kända andliga sånger.

HARALD ANDERSSON var en omtyckt pastor och han har haft anställning i många församlingar i våra bygder. Under min uppväxt var han pastor i Rörvik och en period i slutet av sitt verksamma liv var han pastor i Alliansförsamlingen i Sävsjö.

MINA STARKASTE MINNEN av Harald är alla gånger jag mött honom på stora järnvägsbron i Sävsjö. Jag på väg till lunch på Högliden och Harald på en rask promenad för lite frisk luft och motion. Ibland utbytte vi bara några ord, ibland samtalade vi en liten stund. Varje gång utan undantag så fick jag styrkeord och uppmuntran som "Gud välsigne dig i ditt viktiga arbete för vår kommun" eller "Vi har med dig i våra böner". Att efter tuffa möten, telefonsamtal och slitsamma politiska diskussioner möta Harald på bron har gett mig så mycket positiv energi och inspiration att jobba vidare.

HARALD HAR NU FLYTTAT hem till sitt himmelska hem. Han har mött sin älskade Anita och jag tror att han nu också har mött min mamma Ulla och pappa Laile som han kände väl sedan tiden i Rörvik.  Vem vet, kanske har han till mamma och pappa berättat om våra många välsignade möten på järnvägsbron i Sävsjö.

JAG KÄNNER IDAG TACKSAMHET för vad Harald fått betyda för mig och många, många andra. Jag tänker på barnen med familjer och ber att de ska känna tröst i sorgen.

Husvagnsåterställning och fina minnen

Nu är KD-dekalerna borttagna

DET HAR VARIT EN BEHAGLIG höstdag och hemma hos oss passade vi på att denna lediga dag pyssla om husvagnen. En ganska arbetsam del var att ta bort alla dekaler som klistrats på under valrörelsen då den tjänande som mobil valstuga. Nu är allt i ordning och husvagnen redo för årets vinterförvaring.

DET ÄR ALLHELGONAHELG och vi tänker på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vår husvagn köptes ny av mina föräldrar och det kändes lite speciellt att idag fixa med denna och sedan besöka graven.

Så vackert på kyrkogården och på Laile och Ullas grav

"MINNET ÄR VÅR GLÄDJE återseendet vårt hopp" står som text på mina föräldrars gravsten och det finns många fina minnen. Just idag har jag förstås tänkt på minnen kopplade till åtskilliga härliga somrar när vi som familj var på husvagnssemester. När jag ser den smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården ser jag många som idag kommit för att hedra och minnas nära och kära. Det känns också så påtagligt  att det aldrig är riktigt mörkt, det finns ljus och hopp.

Så roligt med mostrar på besök

Inga Andersson, Birgitta Hagström och
Solgerd "Lollo" Andersson

INGA, BIRGITTA OCH LOLLO är tre mostrar som idag varit på besök hemma hos oss. Det var verkligen roligt, uppsluppet och trivsamt! Min mamma, Ulla, dog för 25 år sedan, men vi minns och tänker på henne allt som oftast. För mig var det därför särkilt intressant att få höra om minnen från mammas uppväxt och ungdomsår. De hade också med sig flera unika foton, så roligt att se!

TACK Inga, Birgitta och Lollo för att ni kom och hälsade på, hoppas vi ses snart igen!

Vi ska ses igen

Ljusen lyser så fint på kyrkogården
och vid mamma och pappas gravsten

I ALLHELGONAHELGEN tänker vi på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret. Tankar kommer om livets korthet, om att döden finns och drabbar oss alla. Men vi påminns också om hoppet av en underbar himmel där vi kan ses igen.

FÖR MIN DEL TÄNKER jag förstås lite särkilt på mina föräldrar, Ulla och Laile, som sorgligt nog dog alldeles för tidigt och med bara två års mellanrum. Pappa var 56 år och mamma 58 år.

Min älskade mamma och pappa

     I kväll besökte jag Hjälmseryds kyrkogård och läste "Minnet vår glädje återseendet vårt hopp" som står som text på mina föräldrars gravsten. Trots att mamma och pappa dog så unga har jag många fina minnen från mitt hem och min uppväxt, i Hjälmseryd och Rörvik. När jag ser den fina, smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården inser jag att det aldrig är riktigt mörkt, det finns hopp.

DE SENASTE VECKORNA har jag många gånger lyssnat till den fina sången "Vi ska ses igen", en sång som vi också sjöng på pappas begravning. Jag lever med en tro och övertygelse om att det är sant. Det finns ett skönt hopp om återseende av Ulla och Laile så väl som andra nära och kära. Ett hopp om en himmel som också jag får förtrösta på. Vilken glädje det ska bli när vi ska ses igen!

Länk om uppväxten i Hjälmseryd:
http://savsjo.blogspot.se/2016/04/hedrande-fa-tala-i-hembygd.html#more

En helt ny dimension på min och vår historia

Pärmen som jag fått från Agne Nilsson och som nu blir en
viktig informationskälla när vi skriver vår historia.

Min granne, Emma, kom idag över med en KDS-pärm som fanns hemma hos hennes pappa Agne Nilsson. Han och hustrun SolBritt ska flytta till en lägenhet och pärmen kom fram när de nu städar ut huset i Rörvik.
    Agne är en av de stora kristdemokratiska pionjärerna i vår kommun och det var därför med stort intresse som jag började läsa i alla de gamla protokoll och handlingar som fanns i pärmen. Jag blev oerhört glad över att hitta noga nedtecknade och väl ordnade dokument. Synnerligen intressanta för mig personligen men också för alla oss som är engagerade i Kristdemokraterna här i Sävsjö kommun.

KDS I SÄVSJÖ KOMMUN startade som tre olika  lokalföreningar. En av dessa var Hjälmseryds KDS-avdelning och den startade för 50 år sedan 1967. För mig förstås roligt att på lokalföreningens första möte var både min pappa Laile Gustafsson och min farfar Gustav Carlsson engagerade. Jag hade ingen aning om att de var med och drog igång KDS-arbetet i vår del av kommunen. Denna lokalorganisation var för Stockaryd-Rörvik-Hjälmseryd. Det fanns också lokalorganisationer för Vrigstad-Hylletofta-Nydala-Svenarum och för Sävsjö. Dessa beslutade enigt om att bilda en gemensam kommunorganisation 1977, alltså för 40 år sedan. Sammanslagningen genomfördes sedan först 1980. En del av namnen som omnämns i protokollen är borta men en hel del finns fortfarande i livet.

Min pappa Laile och min mamma Ulla

DET VAR INTE ENKELT de första åren och i protokollen framgår att det var ett tufft arbete i motvind. Ekonomin var svag och medlemsantalet lågt. Men en trogen skara kämpade på, värvade medlemmar, och jobbade energiskt för att nå ut med vår politik.
    Farfar Gustav och pappa Laile hade båda stora ambitioner men de hade nog svårt att tro att Kristdemokraterna i Sävsjö kommun så småningom skulle bli största alliansparti och besätta många ordförandeposter. De hade definitivt aldrig trott att jag som son till Laile och äldsta barnbarn till Gustav skulle bli kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd.

MITT FÖRTROENDEUPPDRAG och tjänst får med dagens kunskap en ytterligare dimension. Jag går till jobbet imorgon med ännu större ödmjukhet och respekt utifrån vår historia, det arbete och den kamp som banade väg för där vi är idag! Känner en sådan tacksamhet till Gustav, Laile, Arne, Gösta, Elan, Agne, Otto, Bengt, Bernth och alla andra pionjärer för det arbete som banade väg för kristdemokraternas framgångar i Sävsjö kommun!

Vet du som läser detta något mer om kristdemokraternas lokala historia eller
har handlingar så hör gärna av dig!

Minnet vår glädje återseendet vårt hopp

Under allhelgonahelgen tänker vi på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret. Tankar kommer om livets korthet, att döden finns och drabbar oss alla. Men vi påminns också om hoppet av en underbar himmel där det finns möjlighet att mötas igen.

För min del så tänker jag förstås lite särkilt på mina föräldrar, Ulla och Laile, som sorgligt nog dog alldeles för tidigt och med bara två års mellanrum. Pappa  var 56 år och mamma 58 år.  I kväll besökte vi Hjälmseryds kyrkogård och läste "Minnet vår glädje återseendet vårt hopp" som står som text på mina föräldrars gravsten. Trots att mamma och pappa dog så unga har vi många fina minnen från vår uppväxt, i Hjälmseryd och Rörvik, som är behagliga att minnas. När jag ser den fina smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården inser jag att det aldrig är riktigt mörkt. Det finns alltid ett framtidshopp och det finns nu. Det finns också ett skönt hopp om återseende av Laile och Ulla så väl som andra nära och kära!

Länk om uppväxten i Hjälmseryd: www.savsjo.blogspot.se/om Hjalmseryd.se