Vi ska ses igen

Ljusen lyser så fint på kyrkogården
och vid mamma och pappas gravsten

I ALLHELGONAHELGEN tänker vi på anhöriga som inte längre finns ibland oss. Vi smyckar deras gravar med blommor och tänder ljus som lyser upp i mörkret. Tankar kommer om livets korthet, om att döden finns och drabbar oss alla. Men vi påminns också om hoppet av en underbar himmel där vi kan ses igen.

FÖR MIN DEL TÄNKER jag förstås lite särkilt på mina föräldrar, Ulla och Laile, som sorgligt nog dog alldeles för tidigt och med bara två års mellanrum. Pappa var 56 år och mamma 58 år.

Min älskade mamma och pappa

     I kväll besökte jag Hjälmseryds kyrkogård och läste "Minnet vår glädje återseendet vårt hopp" som står som text på mina föräldrars gravsten. Trots att mamma och pappa dog så unga har jag många fina minnen från mitt hem och min uppväxt, i Hjälmseryd och Rörvik. När jag ser den fina, smyckade graven och ser ut över alla tända ljus på kyrkogården inser jag att det aldrig är riktigt mörkt, det finns hopp.

DE SENASTE VECKORNA har jag många gånger lyssnat till den fina sången "Vi ska ses igen", en sång som vi också sjöng på pappas begravning. Jag lever med en tro och övertygelse om att det är sant. Det finns ett skönt hopp om återseende av Ulla och Laile så väl som andra nära och kära. Ett hopp om en himmel som också jag får förtrösta på. Vilken glädje det ska bli när vi ska ses igen!

Länk om uppväxten i Hjälmseryd:
http://savsjo.blogspot.se/2016/04/hedrande-fa-tala-i-hembygd.html#more