torsdag 30 juli 2026

Ett litet fågelbo och en stor påminnelse

Som väl är hade jag kameran med och ett teleobjektiv monterat så
jag kunde fånga de fem fågelungarna på ett foto
DET KOM IDAG ett sådant där ögonblick som fick mig att stanna upp och känna tacksamhet. Det var under en promenad som jag tittade upp och fick se ett litet fågelbo under takåsen på en faluröd byggnad. Där låg fem små ladugårdssvalor tätt intill varandra och väntade. Snart redo att lämna boets trygghet och ge sig ut på sina första flygturer.

JAG BLEV BÅDE GLAD och berörd. Det lilla boet, byggt av lera och strån, vittnade om omsorg, tålamod och den fantastiska skapelse som omger oss. Det är lätt att ta naturens under för givna, men ibland får vi en påminnelse om att stanna upp och se.

SVALORNAS SÅNG är för mig ett av sommarens vackraste ljud. Deras snabba och graciösa flykt fyller luften med liv och glädje. De påminner mig om att Gud ständigt talar genom sin skapelse. I naturens skönhet och finurlighet anar vi något av hans storhet, omsorg och trofasthet. Jesus säger i Bergspredikan att vi får se på himlens fåglar. De sår inte och skördar inte, ändå har de en himmelsk Far som tar hand om dem. Om Gud har sådan omsorg om fåglarna, hur mycket mer har han då inte omsorg om oss? De orden får ge både tröst och hopp när livet känns osäkert eller tungt.

EN ARTIST SOM BETYTT mycket för mig är Roland Utbult och honom har jag också haft glädjen att träffa vid flera tillfällen. Han har skrivit en sång som fångar just detta hur fåglarna hjälper oss att lyfta blicken mot vår Skapare och påminner oss om Guds storhet och trofasthet. Sången bär också ett budskap om trygghet: att vi får vila i Gud, både under livets ljusa dagar och när vägen känns svår.

Sången finns på Spotify och du kan också läsa sångtexten här:

https://savsjo.blogspot.com/2026/07/ett-litet-fagelbo-och-en-stor-paminnelse.html


Då kan jag ej tvivla, då måste jag tro

Fåglarna sjunger till Hans ära och blommorna doftar till Hans välbehag.
Jag hör havet som leker och vinden som susar i blomstrande fägring i sommartid.

Refräng
Då kan jag ej tvivla, då måste jag tro det är Herren som skapat vår jord.
En trygghet jag äger, som vet att Han lever och givit oss ljuset på mörklagd jord.

Det skrattas omkring oss, kanske livet är lätt för många att leva en ljus sommartid, men när mörkrets inbrott drar över bygden, då brottas du kanske med en inre strid.

Men då skall du veta att Jesus är nära, Han älskar dig mera än du anar,
och Han ger dig en frid som du aldrig hade väntat och du ser med större glädje på allt som Han skapat.