UNDER MÅNDAGEN var det ett extra läkarbesök på Ryhov. Det enda jag fått veta i förväg var att vi skulle prata om en justering av behandlingen. När ett sådant besked kommer med kort varsel är det svårt att inte börja fundera. Tankarna far åt olika håll och känslorna blir en blandning av oro och hopp. Som alltid var min älskade Annette med. Det betyder mycket att vi får höra samma information samtidigt.
VID VÅRT FÖRRA BESÖK upplevde vi läkaren som försiktig, nästan pessimistisk. Den här gången var tonen betydligt mer positiv. Efter samråd med Karolinska sjukhuset i Stockholm hade man kommit fram till ett nytt behandlingsförslag. Jag ska få en annan typ av antikroppar än de jag får idag. Bedömningen är att den nya behandlingen har större möjlighet att påverka cancern och förhoppningsvis få tumören att krympa. Om det lyckas kan en operation bli möjlig längre fram och det ger förstås ett efterlängtat hopp.
DET FINNS FÖRSTÅS en baksida. Den nya behandlingen innebär en ökad risk för biverkningar, bland annat solkänslighet, hudförändringar och utslag. Jag kommer också att behöva ta mediciner och använda krämer för att förebygga och lindra besvären.
TROTS DET VAR BESLUTET enkelt för mig. Jag tackade ja direkt. Om den här behandlingen kan öka chanserna att bli frisk är det värt att ta de extra biverkningarna. Vägen framåt kanske blir lite tuffare, men den kan också leda till något som känns betydligt viktigare, en möjlighet att bli helt frisk.
