Söndag med familjen och några funderingar om Eurovision

Felicia med Sveriges bidrag i Eurovision

SÖNDAGERN BÖRJADE lugnt med TV-gudstjänsten från Södertörnkyrkan i Huddinge, med temat Glädjen i Gud. Det var en varm och positiv ton i gudstjänsten, inte minst tack vare den fina sången där bland andra Gladys del Pilar var med som solist.

RESTEN AV DAGEN har präglats av familjetid. Vi har haft barn och stora delar av familjen hemma, umgåtts, ätit gott och bara varit tillsammans. Det är något särskilt värdefullt i de där enkla stunderna där man just får vara med varandra.

SÅ TILL LÖRDAGSKVÄLLEN och den stora finalen av Eurovision Song Contest. Förr i tiden var det här en självklar höjdpunkt hemma hos oss, något man samlades kring och verkligen såg fram emot. Så känns det inte längre. I år blev det att vi tittade på några enstaka bidrag. Vi såg förstås Sveriges bidrag med Felicia, som jag tycker var helt okej men knappast något som stack ut som en vinnare. Däremot reagerade jag på Israels bidrag, som jag upplevde som riktigt bra!

DET SOM VERKLIGEN väcker frågor är hur röstningen fungerar och vilken roll Sveriges Television och den svenska juryn spelar. Under tre år i rad har den svenska juryn gett Israels bidrag noll poäng. Samtidigt har det svenska folket under samma period gett helt andra signaler, med höga poäng och vid flera tillfällen toppbetyget 12 poäng.

DEN HÄR ÅTERKOMMANDE stora skillnaden mellan vad juryn tycker och folket röstar går inte bortse från. Det är ett tydligt bevis på att juryn är politiskt färgad och dess bedömningar grundas inte i musiken, utan påverkas av vad som anses vara "Politiskt korrekt". För mig väcker det här en större fråga om opartiskhet och förtroende. Public service har ett viktigt uppdrag att vara just oberoende och sakligt men tyvärr finns allt för många exempel på att det inte är så. Om vår regering får förnyat förtroende är det viktigt att ta diskussionen på allvar om Public service, deras roll och oberoende.