Släktfrågor, cancer och vikten av att veta

Min pappa Laile och min mamma Ulla

DE SENASTE DAGARNA har jag lagt mycket tid på att fylla i formuläret ”Släktfrågor inför ärftlighetsutredning”. Efter beskedet om min tjocktarmscancer fick jag via sjukvården möjlighet att delta i en ärftlighetsutredning, och för mig var det självklart att tacka ja. Inte minst eftersom både min mamma och pappa gick bort i cancer innan de ens hade fyllt 60 år.

OM MAN HAR en ärftligt ökad risk för cancer handlar det om gener och arvsanlag som förs vidare inom familjen, oftast från föräldrar till barn. Genom att få veta om det finns en ärftlig risk kan sjukvården hjälpa till med förebyggande insatser. Det kan handla om regelbundna kontroller, tidig upptäckt eller behandlingar som minskar risken att bli sjuk. Även levnadsvanor kan spela en viktig roll. För mig kändes det därför viktigt att delta i den här utredningen. Om det visar sig finnas en ärftlig faktor hoppas jag att kunskapen kan hjälpa mina barn och barnbarn att undvika sjukdom eller upptäcka den i tid.

JAG HADE DÄREMOT ingen aning om hur omfattande min medverkan skulle bli. Samtidigt har det varit både intressant och känslosamt. Under några dagar har jag pratat med många släktingar på både mammas och pappas sida för att samla information om vår familjehistoria men också för att få kunskap om vilka som haft cancer och vilken typ.

NÄR MINA FÖRÄLDRAR gick bort försvann en del av den naturliga kontakten med släkten. Nu, när jag har ringt runt till alla, har det varit väldigt fint att återknyta kontakten. Samtalen har inte bara handlat om sjukdomar och vår släkthistoria, utan också om minnen och livet just nu. Och kanske allra viktigast om möjligheten att ses framöver!