DET KÄNNS VERKLIGEN som att orden man säger eller skriver inte betyder så mycket när man står inför någon som är svårt sjuk. Det som verkligen räknas är att vara där, att lyssna och att visa att man bryr sig med hela sitt hjärta.
FÖR EN TID SEDAN möttes vi utanför affären och pratade en stund. Det var ett så enkelt och vardagligt möte, men bara några dagar senare förändrades allt. Personen blev akut sjuk, hamnade på Universitetssjukhuset i Linköping och var så nära att mista livet. Men sedan dess har det sakta vänt till det bättre och idag kunde jag äntligen göra ett besök på Ryhov, dit personen nu har flyttats. Det fyller mig med både ödmjukhet och tacksamhet över livet, att se hur snabbt ett sjukdomsbesked eller en olycka kan vända tillvaron upp och ner, inte bara för den som drabbas utan också för alla som står nära.
VI DELAR BÅDA en kristen tro, och det kändes så fint att få avsluta mitt besök med att läsa några uppmuntrande bibelord och be tillsammans. Det gav en sådan djup trygghet att få luta sig mot Gud, att känna att vi alla vilar i Hans omsorg, oavsett vad livet bär med sig. Det är en tröst som bär, och jag är så tacksam för den stund vi fick dela.
