 |
| Min pappa Laile och min mamma Ulla |
DET HÄR ÄR egentligen en fortsättning på något jag började med redan i början av sommaren. Då ägnade jag en hel del tid åt att ringa runt till släktingar för att försöka få svar på alla frågor i formuläret ”Släktfrågor inför ärftlighetsutredning”. Det blev många telefonsamtal och många funderingar kring vem som hade haft vilken sjukdom, när det hände och hur gammal man var då.
DET VAR EFTER BESKEDET OM min tjocktarmscancer som jag via sjukvården erbjöds möjlighet att delta i en ärftlighetsutredning, och för mig var det självklart att tacka ja. Inte minst eftersom både min mamma och pappa gick bort i cancer innan de ens hade fyllt 60 år.
NÄR MAN PRATAR OM ÄRFTLIGT ökad risk för cancer handlar det om gener och arvsanlag som kan föras vidare inom en familj, oftast från föräldrar till barn. Om en sådan ärftlig risk upptäcks kan sjukvården erbjuda olika former av förebyggande insatser. Det kan till exempel vara tätare kontroller, möjlighet att upptäcka en sjukdom tidigare eller behandlingar som minskar risken att bli sjuk. Även levnadsvanorna kan ha betydelse. För mig känns det därför viktigt att vara med i den här utredningen. Om det skulle visa sig att det finns en ärftlig faktor bakom min cancer hoppas jag att den kunskapen kan vara till hjälp för mina barn och barnbarn. Kanske kan den bidra till att de kan minska risken att bli sjuka, eller åtminstone få möjlighet att upptäcka en eventuell sjukdom i ett tidigt skede.
MEN DAGENS MÖTEN har faktiskt handlat om mycket mer än cancer och journaler. Jag och min syster har träffat fyra av våra mostrar under dagen. Visst har det blivit en del prat om sjukdomar, krämpor och det som hör livet till när man blir äldre. Men framför allt har vi pratat om vår släkt, gamla minnen och om livet som det ser ut just nu och det har varit så trevliga och positiva samtal. Det blev för oss en dag fylld av minnen, skratt, berättelser och värdefulla samtal!
