 |
| Förvällning av årets första nässlor |
ATT LEVA MED EN tumör i kroppen och samtidigt genomgå cellgiftsbehandling innebär många olika utmaningar. En av dem, som kanske inte märks direkt utåt, är järnbrist.
FÖR MIN DEL visar den sig främst genom att jag blir lättare andfådd och ibland får hjärtklappning. Och så den där lite mer lågmälda tröttheten som smyger sig på. Som motvikt har jag fått rådet att äta mer järnrik kost, gärna i kombination med C-vitamin för att kroppen ska ta upp järnet bättre. Det har gjort att jag blivit extra noggrann med vad som hamnar på tallriken och kanske också lite mer kreativ i köket. Igår blev det årets första nässelstuvning, tillsammans med stekt lax till lunch. På kvällen stod blodpudding på menyn. Idag fortsatte jag på samma tema med leverstuvning till lunch.
DET FINA I DET HELA är att mycket av den här maten faktiskt är riktigt god. Eller ja… nästan allt. Blodpuddingen äter jag nog mest för att den är nyttig just nu inte för att det är gott. Men så får det vara ibland. Kroppen behöver sitt, och just nu försöker jag lyssna på den så gott jag kan.
