 |
| IM tilldelades 2013 årets vitsippspris för sitt engagemang i samhället |
Det jag för min del tycker är mest uppseendeväckande är hur skoningslösa de egna partikamraterna är och att man nära ett val skadar sig själva så djupt. En ödets ironi är att det är just de "smarta" Stockholmsmoderaterna som går i spetsen för att få bort sin första kvinnliga partiledare. Det är de dumma "lantisarna" som möjligtvis kan rädda henne kvar.
Nu är snöbollningen i rullning hos moderaterna själva och mediadrevet hänger på. Jag undrar hur länge hon ska orka stå emot? Hon sitter ordentligt illa till eftersom förtroendet sviktar i egna leden och då blir jobbet som partiledare näst intill omöjligt. Min bild är att Anna-Kinberg-Batra är påläst, ambitiös och energisk. Tyvärr utstrålar hon kyla, gör då och då osmarta uttalanden. Men är det skäl för att gå ut med att man saknar förtroende? Om man ska driva en förtroendefråga varför gör man det i så fall inte lite snyggare och internt inom partiet? Varför talas så lite om övriga partistyrelsens ansvar? Det är mycket i det som nu sker som utifrån betraktat ter sig märkligt.
