Hoppet är starkare än biverkningarna

Det blev lite sen lunch idag på
Raggmunken i Jönköping

DEN HÄR DAGEN på Ryhov började med ett möte med en av mina läkare på onkologen. Min älskade Annette var med och vi pratade en hel del med läkaren om de senaste veckornas biverkningar, hudsprickor, utslag och annat, inte minst i ansiktet. Just nu ser det faktiskt ganska illa ut, men bedömningen är att det ska bli bättre. Jag får nu antibiotika både som kräm och i tablettform, så förhoppningsvis ska huden snart börja återhämta sig. Vi pratade också om dosen på min behandling. Jag fick frågan om jag ville minska den, men där är jag envis. Min önskan är att få så stor dos som min kropp klarar av att ta emot. Efter samtalet blev det bestämt att jag den här gången får 80 procent antikroppsbehandling och 100 procent cellgifter.

JAG BLEV SAMTIDIGT förvarnad om att biverkningarna sannolikt kommer att bli besvärliga även den här gången. Förhoppningen är förstås att de ska inte ska kännas övermäktiga. Det är en balansgång mellan att ge behandlingen så mycket kraft som möjligt och att kroppen ska orka med. Kanske är det just därför den här behandlingsomgången känns så speciell. Jag befinner mig nu i ett avgörande skede när det gäller hur framtiden ska komma att se ut. Efter den omgång jag nu fått i dropp väntar några veckor med olika prover och röntgen. Därefter blir det ett nytt läkarsamtal.

DET ÄR SVÅRT ATT inte tänka på vad det samtalet kan innebära. Min stora förhoppning och det jag både tror och ber om, är att man då ska kunna konstatera att allt är borta. Eller åtminstone att förutsättningarna är sådana att jag kan gå vidare till operation. Tänk om den här perioden med droppbehandlingar faktiskt snart är över.

JAG VILL OCKSÅ lyfta fram personalen på onkologen. Jag är så otroligt tacksam för det bemötande jag får där. Alla är professionella och kunniga, men samtidigt mänskliga, lyhörda och närvarande. De tar sig tid att lyssna på mina frågor och funderingar och får mig att känna att ingenting är för dumt eller oviktigt att fråga om. Det betyder oerhört mycket. Mitt i allt det här svåra känns det verkligen som att de står fullt ut på min sida. Som ett lag som tillsammans med mig kämpar för att jag ska bli frisk.