Biverkningar och hopp en vecka efter dropp

Foto från en intervju på TV4

DET ÄR NU EN VECKA sedan senaste droppinjektionen med cellgifter. Biverkningarna har varit rätt besvärliga med muskelkramper, påtaglig köldkänslighet, heshet och en trötthet som går på djupet. Kroppen har verkligen gjort sig påmind. Samtidigt finns det något nästan märkligt förutsägbart i det hela. Efter instruktion från min onkolog för vi noggrann dagbok över vilka mediciner jag tar, vilka biverkningar som uppstår och hur jag mår dag för dag. Det är förvånande hur exakt det jag upplever nu stämmer överens med förra behandlingsomgången. Nästan dag för dag följer det samma mönster. Som väl är har biverkningarna klingat av efterhand. Sakta, sakta har jag känt mig allt bättre. Idag har det känts ganska bra.

BRUKAR DU OCKSÅ LYSSNA på podden Fråga Agnes Wold i Sveriges Radio med Krister Lundberg och Agnes Wold? Jag håller inte med om allt som sägs, men det är befriande att höra hur myter krossas och missuppfattningar reds ut. Återkommande talar Agnes Wold om just biverkningar. Hon betonar att biverkningar är en del av läkemedlets biologiska effekt och att de inte betyder att medicinen är farlig eller “fel”, utan att den faktiskt gör det i kroppen som den är avsedd att göra. Hon varnar för att stirra sig blind på långa biverkningslistor. När biverkningarna nu känns påtagliga för mig försöker jag tänka att de också är ett tecken på att medicinerna fungerar och gör det de ska mot det sjuka. Om kroppen reagerar så kraftigt som den gör, då händer det också något riktigt positivt. Den tanken ger mig hopp!

EN VECKA EFTER droppet känns det faktiskt ganska bra. Jag är förberedd på att ta mig igenom en sådan här omgång till. Därefter blir det röntgen och jag ber och hoppas att den tydligt visar att behandlingen har fungerat.