![]() |
Vackra påskliljor på vårt köksbord |
DET KÄNNS SÅ TRÖSTERIKT att denna långfredag få besöka en fin gudstjänst, stanna upp och minnas Jesu korsfästelse och död. Hans väg till korset var kantad av lidande och smärta, så stort att vi knappt kan förstå det. Ändå valde han att gå den vägen, för vår skull. För att du och jag skulle få leva i gemenskap med honom och få känna ett hopp som bär, också när livet skakar.
EN AV MINA ALLRA närmaste vänner har den här påskhelgen fått erfara hur starkt detta hopp verkligen är och vad det betyder. En svår sjukdom ledde till att livet tog slut. Men under de sista veckorna fick vi dela värdefulla stunder tillsammans i samtal, i bön och i stillhet. Precis innan han lämnade detta livet fick vi också be tillsammans en sista gång. Det blev ett oförglömligt minne för mig och för honom ett rofyllt avslut. En stund av frid, med en djup förvissning om att Jesus gick vid hans sida, hela vägen hem till paradiset.
EN DEL AV LÅNGFREDAGENS budskap är just detta: När Jesus hängde på korset, vände han sig till en av förbrytarna bredvid honom och sa: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Det löftet gäller än i dag och det gäller oss alla. Genom Jesu död och uppståndelse har döden förlorat sitt grepp. Den får aldrig mer sista ordet. Evigheten väntar hemma hos honom för alla som tagit emot Jesus i sitt hjärta.
JAG BÄR PÅ HOPPET och glädjen att en dag få möta min vän igen!