ALLHELGONAHELGEN är en tid för eftertanke och då vi stannar upp och minns dem som inte längre finns bland oss. För Annette och mig har det blivit en självklar tradition att denna helg besöka våra föräldrars och svärföräldrars gravplatser. När vi tänder ljusen blir det som små glimtar av värme och ljus i novembermörkret. Ljusen symboliserar både saknaden och kärleken, men också hoppet, hoppet om att vi en dag ska mötas igen. Det är något stilla och trösterikt i att se hur kyrkogårdarna fylls av ljus, som ett hav av minnen, omtanke och himmelskt framtidshopp.
PÅ HJÄLMSERYDS KYRKOGÅRD fick vi dessutom ett kärt och oväntat möte med min morbror Kennerth och delar av hans familj. Ett möte som gjorde stunden ännu mer speciell. Vi passade också på att se till gravarna för farmor och farfar, liksom mormor och morfar, alla samlade där på samma kyrkogård. Den här stunden vid den ståtliga kyrkan och bland tända ljus är en mäktig bild och ger en skön atmosfär av stillhet och hoppet om ett återseende starkare!
